http://www.svd.se/nyheter/inrikes/matjattens-vinlador-utreds_8867046.svd
Det är typiskt för regeringen. Som Bengt Svensson skriver i RUS är det inte mycket mer än såhär regeringen orkar med i drogpolitiken. Regeringen blir missnöjd när domstolarna dömer "fel" och i brist på verklig politik som försöker göra något så försöker man sig på en endimensionell repressiv linje. Regeringen driver en reaktiv politik i stället för en aktiv politik. Det är alltså inte konstigt att detta ska "snabbutredas" eftersom regeringen agerar utifrån panik i stället för utifrån en tydlig ideologisk riktning. En generell kritik som brukar riktas mot den nuvarande regeringen är att den är slut på idéer och detta syns extra tydligt på drog/missbrukspolitiken.
Importen är ett ickeproblem (tycker jag). Importen har totalt sett minskat senaste åren (men kanske ökar nu när skatten höjts vid årsskiftet). Det sker färre resor till Tyskland än för ett par år sedan. Den direktlevererade alkoholen består i huvudsak av dyra kvalitetsviner och utgör en bråkdel av försäljningen i Sverige. Vad regeringen/Systembolaget nu ägnar sig åt skulle jag nog kalla mobbning av enskild näringsidkare. Uttalandena och agerandet Systembolaget ägnar sig åt är mycket mer likt en monopolist som vill värja sig från konkurrens än den folkhälsoinstitution den säger sig vara.
Samtidigt kan jag förstå regeringens agerande eftersom politiken uttalat ska göra det krångligt att köpa alkohol. Blir direktimporten för smidig och serviceinriktad så bryter det mot politikernas intentioner. Då vill man "sätta dit" Winefinder för att upprätthålla signalpolitiken.
I slutändan så handlar det om ideologi. Ska Sveriges restriktiva/repressiva politik på drogområdet bibehållas när omvärlden och samhället förändras? Är det ens möjligt att behålla politiken i dagens globaliserade värld? Det skulle kosta en enorm prestige att erkänna att politiker inte kontrollerar flödet av droger, vare sig om det handlar om legala droger som alkohol eller narkotikaklassade droger. Eftersom man under årtionden målat ut alla nyanseringar som drogliberala är det också svårt som politiker att överhuvudtaget föreställa sig en annorlunda politik. Kanske går det att vara mer avslappnad utan att missbruket eskalerar. Detta är dock uteslutet för ledande politiker då en mer tolerant politik ses som en Pandoras ask som riskerar att urholka samhället. Det är någonstans här som politiken idag befinner sig i en låsning där endast mer extrem politik ses som det enda alternativet. I brist på alkoholpolitiska idéer försöker man sig på samma politik som tidigare, bara gör politiken mer extrem och håller tummarna på att det ger resultat.
